Livbojar
Hon halkade och föll.
Fraktur i höger axel.
Hon kan inte skriva.
Hon kan inte inte skriva.
Efter en vecka vill hon dö
Utan ord är allt en dimma.
Hon vaknar i ett hav av ord medan hon själv drunknar
Ord är livbojar.
Hon andas ord, viskar ord
famlar efter orden i mörkret.
Handen fastspänd mot sitt hjärta
som bultar ord hon inte borde
inte kan, inte får.
Hon är en bokstavsnarkoman,
en ordaddikt,
en meningsjagare som spanar i natten
lyssnar in och väntar,
på helspänn väntar hon på något som rör sig i dunklet
tills bytet är så nära att hon hör det andas,
ser det ta form
och handen tar språnget och de förenas till ett.
För en stund uppgår hon i orden
blir hel och hållen.
Värken kommer efteråt och vrålet som ett eko
men då är det redan över,
och bokstäverna lyser som svarta stjärnor på vit botten.
Orden formar henne och hon formar orden
en pågående föränderlig symbios där det uppenbara uppenbaras.
I all sin klarhet vet hon
att ord är hennes vatten, hennes luft
hennes grumliga tankes klarhet.
När började jakten på ord?
Det fanns en mur
Muren stod utanför författarens hus
Det fanns ett en öppning i muren
och barnet, som var hon, såg en svart katt slinka in i hålet.
Katten försvann till en plats
som inte var synlig för andra
och när barnet skrapade i mossan
mellan stenarna
fastnade ord i hennes händer.
Hon hade aldrig hört dem förr men hon kände igen språket
från en annan tid.
I den andra tiden fanns
en aning om hur allting en gång hängde ihop
Innan nutiden tog tag i oss och gjorde oss
till män i skor, kvinnor i klackar,
barfotabarn, skomakarsöner, trollungar och galenpannor
Innan separationen,
innan sorgen och smärtan och fallet
som en förbannad dag skulle orsaka frakturen
som i sin tur skulle tvinga henne att dyka ännu djupare,
inte nöja sig med ytskum.
Nej, djupare skulle hon dyka för att finna orden du läser just nu
och nyfikenheten skulle vakna när ni bytte meningar.
Vilka ord bär du i din ficka?
Vilka ord fastnade i ditt hår innan du gick hemifrån,
kliar under huden, kittlar i mungipan, gömmer sig i kulisserna?
Vilka ord griper tag, slukar dig med hull och hår,
Vilka ord rör dig och vilka undviker du att möta,
syr till korsstygn eller sopar under mattan?
Vilka ord blev dig givna?
Vilka bär dig genom mörkret?
När gryningen kommer har hon knarkat igen,
trotsat läkarförbud och tänker att smärtan är värt det alla gånger.
Hon somnar gott som ett lamm på nattbete med vargarna.
Henrika Andersson
Författare, skådespelare och läsambassadör. Jag skriver för alla åldrar och ibland också för scenen. Jag hade knappast överlevt utan ord och berättelser, mitt främsta verktyg.